Ryggradens rörelser är komplexa. Rörelserna sker i många olika leder, där nästan varje led skiljer sig något från den andra. Rörelserna som kan utföras är i princip flexion-extension, lateralflexion samt rotation. Den rörligaste delen av ryggraden är halsryggen, även ländryggen är relativt rörlig. Bröstryggen är den minst rörliga delen av ryggraden. På den här sidan tas bara nacklederna upp, för att läsa om lederna mellan kotorna (facettlederna) kan du klicka här.
Art. atlanto-occipitalis
Art. atlanto-occipitalis utgör den övre nackleden. Det är en kombinerad led som bildas mellan nackbenet och atlas (C1). Leden är utformad på så sätt att huvudrörelsen är en nickrörelse. Atlas är, förutom via ledkapslarna, bunden till os occipitale via flera membran.
Art. atlanto-axialis
Art. atlanto-axialis utgör den nedre nackleden, mellan atlas (C1) och axis (C2). Denna består i sin tur av tre leder: en medial led och två laterala glidleder. I den mediala leden vrids atlas kring dens axis, och i den laterala leden glider ledytorna på atlas och axis mot varandra.
Den mediala leden bildas mellan dens axis och atlas. Här finns det ett kraftigt och viktigt ligament, lig. transversum atlantis, som ser till att hålla dens mot atlas och förhindra en bakåtglidning. Detta är viktigt för att ryggmärgen ligger precis intill, vilken kan skadas om dens skjuts in i den.
Nackledernas rörelser
Rörelserna i nackleden är som sagt flexion-extension, lateralflexion och rotation och man kan säga att lederna tillsammans fungerar som en kulled. Flexion-extension och lateralflexion sker i den övre leden, medan rotationen sker i den nedre leden. Det är dock sällan det sker någon isolerad rörelse i lederna, förutom vid mycket små rörelser. Läs om nackledernas muskler här!
Övriga leder bland artt. vertebrales:
- Artt. zygapophysiales – facettleder
- Art. lumbosacralis
- Art. sacrococcygea
Senast uppdaterad: 2024-09-28