Skelett

Välkommen till delen om skelettet. Här hittar du de flesta skelettstrukturerna med tillhörande ytor och delar. Välj en skelettdel i skroll-listan till vänster eller längre ned på sidan. Eller varför inte testa en sökning?

Sök
Generic filters
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in excerpt


Skelettets uppbyggnad

Skelettet består av ben, och benet i sin tur består av benvävnad och vissa mjukdelar. Benvävnaden består av olika celler och en bensubstans, och är en levande vävnad som under hela livet byggs upp och bryts ner beroende på det aktuella behovet.

Benvävnad och bensubstans

Det finns två typer av benvävnad, kompakt och spongiös benvävnad.

  • Den kompakta benvävnaden (även kallat kortikal benvävnad) finns på ytan av benet och är packad väldigt tätt. Denna utgör 20% av skelettets vikt.
  • Den spongiösa benvävnaden (även kallat trabekulär benvävnad) finns innerst i benen och utgör 80% av skelettets vikt. Denna är porös och kan liknas vid en tvättsvamp i strukturen. Det är i den spongiösa benvävnaden som benmärgen ligger.

Benvävnadens celler finns i tre typer:

  1. Osteoblaster - producerar bensubstansen
  2. Osteocyter - bildas av osteoblaster och underhåller bensubstansen
  3. Osteoklaster - bryter ned bensubstansen

Osteocyterna ligger inneslutna i bensubstansen, medan osteoblaster och osteoklaster ligger på benets yta. Men vad består bensubstansen av?

Bensubstansen innehåller främst kalciumfosfat samt kollagenfibrer. Dessa har olika funktioner. Kalciumfosfat utgör en stor del av benvävnadens torrvikt, hela 70%. Kalcium gör vävnaden mycket hård och tryckfast. Kollagenet å sin sida ger benvävnaden dess böj- och draghållfasthet.

Den benvävnad som finns på ytan är packad väldigt tätt, denna kallas för kompakt benvävnad. Inne i benen har benvävnaden en annan form och påminns av en svamp med många hålrum, denna kallas för spongiös benvävnad.

Skelett

Skelettets vikt består till 20% av kompakt benvävnad, och 80% av spongiös benvävnad. Många ben har dessutom stora hålrum, vilka kallas märghålor. På benets yta finns bindväv som bildas en benhinna, periost.

Skelettets mjukdelar

Till skelettet hör även ett antal mjukdelar till, där följande brukar räknas in:

  • Benhinna
  • Ledbrosk
  • Benmärg

Benhinnan (periostet) är ett rikt vaskulariserat lager som täcker hela benet förutom i ledändarna. Periostet är bundet till benet genom kollagena fibrer som sträcker sig in i benet. Periostets bindning till skelettet är lösare hos barn än vuxna, och är fastare vid senornas och ligamentens fästen.

Ledbrosk täcker benets ändar som ligger mot ledhålorna. Ledbrosket består av hyalint brosk med mycket liten friktion och stor förmåga att motstå tryck.

Benmärgen fyller ut håligheten i benets inre, och har en total massa på ungefär 2 kg hos en vuxen. Ungefär 1 kg av benmärgen är aktiv i bildandet av blod, och benämns den röda benmärgen. Resten av benmärgen, den gula benmärgen, är inaktiv. Hos en vuxen person finns det röd benmärg i de proximala extremitetsändarna samt i huvudets och bålens ben.

Skelettets funktion

Skelettet har flera väldigt viktiga funktioner och uppgifter.

  • Stödjer kroppen. Benen skapar en stabil ram och stomme som stödjer kroppen och organen. Som exempel agerar nedre extremitetens ben som stomme för bålen när man står upp, och revbenen stödjer bröstkorgen.
  • Skyddar viktiga funktioner och organ. Benen skyddar exempelvis hjärnan, ryggmärgen och vitala organ i bröstkorgen.
  • Agerar hävstång för muskler. Skelettmuskulaturen fäster in till benen och använder benen som hävstänger för att skapa och underlätta rörelse. Exempelvis agerar knäskålen som hävstång för m. quadriceps.
  • Mineraldepå. Benen agerar som en viktig depå för mineraler, framför allt kalcium och fosfat.
  • Produktion av blodkroppar. De flesta blodkropparna bildas i den röda benmärgen i vissa ben.

    Skelettets indelning

    Det finns flera olika typer av skelettben: rörben, korta ben, platta ben och oregelbundna ben. Beroende på vilken typ av de olika funktion.

    Långa ben (rörben)

    Långa ben (rörben) utgörs av två ändar och ett skaft. Rörbenets ändar kallas för epifys och skaftet kallas för diafys. Området mellan epifysen och diafysen agerar längdtillväxtzon, och benämns som metafys tills längdtillväxten upphör. De långa benens skaft utgörs av ett tjockt lager kompakt benvävnad, och epifyserna utgörs av större delen spongiös benvävnad, med ett tunt skal av kompakt benvävnad. Rörbenen har flera olika utskott och ojämnheter som stora muskler och ligament fäster på (t.ex. trochanter major på lårbenet och tuberositas tibiae på skenbenet).

    Rörben finns i extremiteterna: överarm, underarm (radius och ulna), mellanhanden, fingrarnalåret, underbenet (tibia och fibula), mellanfoten och tårna. Rörben har en viktig funktion som hävstänger för muskulaturen.

    Korta ben

    Korta ben har samma uppbyggnad som de långa benens epifyser, det vill säga av spongiös benvävnad med ett tunt lager kompakt benvävnad. Exempel på korta ben är benen i handloven och fotroten.

    Många korta ben ligger tät intill varandra och bildar en kompakt och stabil enhet där det endast sker små rörelser. Dessa rörelser fungerar till exempel fjädrande och stötdämpande vid gång.

    Platta ben

    Platta ben utgörs av två lager kompakt benvävnad som antingen är sammansmälta till en tunn platta eller åtskilda av spongiös benvävnad. Dessa ben agerar som stabila ursprungsområden för muskler och har även en skyddande funktion. Exempel på platta ben är skulderbladet och bröstbenet.

    Oregelbundna ben

    Oregelbundna ben är till utseendet oregelbundna och har olika former anpassade efter dess funktion. Exempel på oregelbundna ben är benen i ansiktet samt ryggradens kotor.

    Sesamben

    Sesamben är en typ av ben som är små, runda eller ovala som ligger inneslutna i senor. Exempel på sesamben är patella.

    Publicerad: 2015-11-28
    Senast uppdaterad: 2021-08-11

    Referenser och källor

    Visste du att vi har ungefär
    0
    ben i kroppen?