Columna vertebralis – Ryggrad

columna vertebralisColumna vertebralis, ryggraden, är den rörliga kotpelare som sträcker sig från huvudet till svansen. Ryggraden är uppdelad i olika segment och där de olika delarna gör att ryggraden är väldigt rörlig, med tillräcklig stabilitet och styvhet för att bära stora delar av kroppsvikten. Ryggraden finns även för att skydda ryggmärgen.

Ryggraden som helhet benämns columna vertebralis. Denna delas i sin tur in i en halsdel (pars cervicalis), bröstdel (pars thoracica), en länddel (pars lumbalis) samt en bäckendel (pars pelvina). Det dessa delar har gemensamt är att de är uppbyggda av ett specifikt antal kotor, vertebrae.

Människan har totalt 33 kotor som är uppdelade enligt följande:

  • 7 vertebrae cervicalis – halskotor
  • 12 vertebrae thoracicae – bröstkotor
  • 5 vertebrae lumbales – ländkotor
  • 5 vertebrae sacrales – sakralkotor
  • 4 vertebrae coccygeae (kan variera lite, oftast mellan 3 och 5)

Halskotorna, bröstkotorna och ländkotorna (de presakrala kotorna) är självständiga ben förbundna via leder. Bäckenets kotor är sammanvuxna, vilket leder till att ryggradens kaudala del i princip är orörlig. Sakralkotorna bildar korsbenet, os sacrum, och nedanför detta finns os coccygis. Mellan de presakrala kotorna finns mellankotsskivor (diskar), disci intervertebrales. Fram till 30-40 årsåldern utgörs disci intervertebrales av en geléaktig kärna centralt (nucleus pulposus) samt av en fibrös ring perifert (anulus fibrosus).

Alla kotor har i princip samma delar, men de ser lite olika ut i de olika delarna av ryggraden. Kotorna har en kotkropp, corpus vertebrae. Kotkroppen är relativt plan, men framtill är kotkroppen kraftigt konvex. Kotorna har även en kotbåge, arcus vertebrae. Mellan kotbågen och kotkroppen bildas foramen vertebrale. Kotorna har dessutom olika utskott, processus spinosus, processus transversus och processus articularis. Processus spinosus är riktad bakåt och processus transversus är riktade bakåt och lateralt. Dessa utskott utgör fäste för många muskler och ligament och är dessutom viktiga momentarmar för ryggens muskler. Processus articularis är riktat närmast vertikalt och bär en ledfasett som artikulerar med den närliggande kotan.

vertebraeCorpus vertebrae blir större och större närmare den kaudala delen av ryggraden, detta eftersom det kaudalt blir en större belastning på kotorna.

Några kotor skiljer sig lite extra mot de övriga, detta gäller atlas och axis. Detta är de två översta halskotorna. Atlas är den kota som bär huvudet och ligger alltså överst i ryggraden. Denna kota saknar en kotkropp och består istället av en främre och en bakre båge. Axis ligger nedanför atlas och det som är speciellt med denna kota är att den bär ett stort utskott, dens axis.

fasettledDet finns flera ligament som stabiliserar ryggraden:

  • Lig. flava är ett ligament som löper mellan laminae vertebralis och stänger canalis vertebralis baktill. Ligamentet är kraftigt och platt.
  • Lig. intertransversaria löper mellan processus transversus på två intilliggande kotor.
  • Lig. interspinalia sträcker sig mellan kanterna på två intilliggande processus spinosus.
  • Lig. supraspinalia löper längs med spetsarna på processus spinosus från vertebrae prominens till os sacrum.
  • Lig. nuche är ett ligament som ersätter lig. supraspinalia i nackregionen. Ligamentet löper mellan processus spinosus på de övre halskotorna och os occipitale.
  • Lig. longitudinale anterior et posterior är ligament som löper framtill och baktill om kotkropparna. De stabiliserar ryggraden ventralt respektive dorsalt.

Se även:

Publicerad: 2016-01-02
Senast uppdaterad: 2023-10-28