Kroppens luftvägar

Våra luftvägar brukar ofta delas in i två delar: en övre och en nedre del. De övre luftvägarna består av näsan, munhålan och svalget medan de nedre luftvägarna består av struphuvudet, luftstrupen och bronker/bronkioler.

De övre luftvägarna

• Näsan
• Munhålan
• Svalget (farynx)

Näsan

Näsan är den första och översta delen i luftvägarna. På insidan av näsan har vi epitel. På epitelet finns kraftiga hår som skapar ett generellt luftfilter. Näshålan består av två halvor, där skiljeväggen emellan består av brosk- och benvävnad.

I vardera näshåla finns tre näsmusslor som bidrar till att fukta och värma upp den inandade luften. Detta sker genom att de ökar slemhinnornas yta samt fördröjer tiden det tar för luften att passera näshålan. I näsans slemhinna finns blodkärl vilka också bidrar med att värma upp och fukta inandningsluften till kroppstemperatur.

Näshålans epitel är försett med flimmerhår (cilier) och celler som producerar slem. Slemproducerande körtlar finns dessutom under epitelet. Slemmet bildar ett skikt där mikroorganismer och mindre partiklar fastnar, flimmerhåren hjälper till att transportera slemmet till svalget där det sväljs. Sedan bryts partiklarna som fastnat i slemmet ned i magen. Näshålans epitel är ett s.k. enskiktat cylinderepitel och kallas för respiratoriskt epitel.

Bihålorna

I pannbenet, överkäksbenet, kilbenet och silbenet finns hålrum. Dessa hålrum kallas bihålor och är i förbindelse med näshålan genom små öppningar i näshålans ytterväggar. Precis som med näsans slemhinna består bihålans slemhinna av respiratoriskt epitel.

Munhålan

För det mesta andas vi via näsan, men när luftflödet genom näshålan inte räcker för att täcka kroppens syrebehov kommer vi också andas via munnen. Detta sker till exempel vid fysisk ansträngning eller vid nästäppa.

Munhålan är större än nåshålan och luften kommer således passera snabbare. Detta är både bra och dåligt. Bra eftersom vi snabbare får den syremängd kroppen behöver, dåligt eftersom luftens kontakt med slemhinnor försämras. Som följd av detta kommer inte luften värmas upp, fuktas och renas på samma sätt som vid andning via näsan, vilket ökar risken för infektioner.

Svalget – farynx

När luften vi andats in har passerat näshåla och munhåla möts luften i svalget. Svalget har två utlopp, det ena till matstrupen och det andra till struphuvudet. Epitelet i svalget består av flerskiktat plattepitel vilket är robustare än det respiratoriska epitelet.

De nedre luftvägarna

• Struphuvudet (larynx)
• Luftstrupen (trakea)
• Bronker och bronkioler

Struphuvudet – larynx

Struphuvudet är ungefär 5 cm långt och förbinder svalget med luftstrupen. Det är uppbyggt av olika strukturer av hyalint och elastiskt brosk – vilket bildar ett broskskelett.

Broskskelettets viktigaste delar är struplocksbrosket, sköldbrosket, ringbrosket och kannbrosken.

• Struplocksbrosket (epiglottis) är det brosk som sitter ovanför ingången till struphuvudet.
• Sköldbrosket är det största brosket och bildar adamsäpplet.
• Ringbrosket sitter nedanför sköldbrosket.
• De två kannbrosken är fästa på ringbroskets bakre övre kant.

Öppningen mellan svalg och struphuvud kallas larynxingången, och det är ovanför larynxingången struplocksbrosket sitter. När vi sväljer pressas struplocksbrosket nedåt så att det vi sväljer leds ned i matstrupen istället för luftstrupen.

Luftstrupen – trakea

Luftstrupen fortsätter från struphuvudet och är ca 10 cm långt med en diameter på ca 2,5 cm. Det är uppbyggt av drygt 20 U-formade bågar av hyalint brosk med sin öppning bakåt. Brosket ser till luftstrupen inte faller ihop vid tryckförändringarna som sker vid inandning och utandning.

Vid broskbågarnas öppning är väggen förstärkt med glatt muskulatur vilket skapar en möjlighet att reglera luftstrupens diameter. När muskelcellerna slappnar av vidgas luftstrupen, och när muskelcellerna kontraheras drar luftstrupen ihop sig.

På insidan av trakea finns respiratorisk epitel med mängder av flimmerhår som hjälper till vid slemtransport.

Bronker och bronkioler

När vi börjar komma ner till lungan delar luftstrupen sig till två stora bronker, som via lungporten (carina) löper ner i var sin lunga. Bronkerna kommer förgrena sig till mindre och mindre grenar. Varje ny gren är trängre än den tidigare, men pga. den enorma mängden förgreningar blir tvärsnittsytan större för varje förgrening. Så länge bronkerna har brosk i väggen kallas de för bronker, de första bronkerna utan brosk kallas bronkioler.

Bronkerna samt de större bronkiolerna har respiratoriskt epitel och alla delar med respiratorisk epitel har en funktion i luftvägarnas immunförsvar. De minsta bronkiolerna har inte respiratoriskt epitel, utan består i stället av ett enkelt skikt kubiskt epitel. Det kubiska epitelet har inte flimmerhår och inte heller slemproducerande celler.  De minsta bronkiolerna kallas även för respiratoriska bronkioler. Lungans respiratoriska bronkioler mynnar sedan ut i alveoler. Varje lunga innehåller ungefär 200 miljoner alveoler.