Introduktion
Parasport har vuxit mycket de senaste decennierna och vid paralympics i Rio 2016 deltog 4328 idrottare från 160 länder. Deltagande i idrott har många positiva effekter, exempelvis på det kardiovaskulära systemet, individens livskvalitet och egenförmåga. Idrott medför dock också en risk för skador, varför det är viktigt med forskning för att undersöka skadesituationen. Att undersöka skadeprevalens och -incidens är en viktig del för att identifiera möjligheter till att förebygga skador.
Studien och dess metod
I en systematisk litteraturöversikt och meta-analys från 2020 av Santos et al. undersöktes bland annat skadeprevalens och -incidens hos paraidrottare. Författarna gjorde en litteratursökning i flera olika databaser för att identifiera relevanta studier. De studier som inkluderades skulle rapportera prevalens eller incidens av muskuloskeletala skador hos paraidrottare. Litteratursökningen resulterade i 4092 träffar, av vilka 74 studier lästes i sin helhet. Av dessa var det 42 studier som inkluderades och analyserades.
Resultat
Vid sammanslagning av de inkluderade studiernas resultat fann författarna att skadeprevalensen var 40,8%, medan incidenstalet var 14,3 skador per 1000 person-dagar. Arton av studierna fann att axel/skuldra var den mest skadade kroppsdelen, framför allt hos rullstolsburna idrottare i idrotter som rullstolsbasket, rullstolsrugby och tyngdlyftning. Detta beror sannolikt på att höga krav ställs på den övre extremiteten och skuldrorna i idrotten och i det dagliga livet.
Nio studier rapporterade att det bland ambulerande idrottare var vanligast med skador i nedre extremitet, medan tre studier rapporterade att bålen var det mest drabbade området. Fyra studier fann liknande skadeprevalens i både övre och nedre extremitet. De vanligaste skadetyperna var sträckningar, stukningar och kontusioner.
De flesta studierna rapporterade att det var vanligare att skador uppkom med plötslig debut jämfört med smygande debut. En förklaring till detta kan vara att skador med smygande debut ofta underrapporteras i studier, då de ej alltid leder till frånvaro från idrotten eller kräver medicinsk tillsyn.
Sammanfattning
Skadeprevalensen och -incidensen av muskuloskeletala skador är hög hos paraidrottare. De vanligaste typerna av skador inom parasport är sträckningar, stukningar och kontusioner. För rullstolsburna idrottare är det vanligast med skador i axel/skuldra, medan det för ambulerande idrottare är vanligare med skador i nedre extremitet. De flesta skadorna uppstår med plötslig debut.
Sannolikt finns en stor variation inom parasporten, då olika idrotter ställer olika krav och då de individuella förutsättningarna kan se mycket olika ut. Det är dock viktigt att det även utförs forskning inom parasport, exempelvis för att identifiera faktorer som ökar skaderisken och för att ta fram skadeförebyggande interventioner.
Referenser
- Santos L, Pinheiro P, Ocarino JM, Madaleno FO, Verhagen E, Mello MT De, m.fl. Prevalence and incidence of injuries in para athletes : a systematic review with meta-analysis and GRADE recommendations. Br J Sports Med. 2020;0:1–10.