Medial epicondylalgia (golfarmbåge)

Medial epicondylalgia (medial epicondylit/tendinopati/golfarmbåge) är precis som lateral epicondylalgia en överbelastningsskada som är vanlig inom idrott, motion och arbete. Medial epicondylalgia är dock mindre vanlig än lateral epicondylalgia. Smärtan är ofta lokaliserad till den mediala epicondylen på humerus där flexormuskulaturen fäster in, och besvären ökar vid aktiviteter som involverar palmarflexion av handleden. Ofta är m. flexor carpi radialis och m. pronator teres de involverade musklerna.

Patologi

Patologin är okänd men skadan anses vara en överbelastningsskada med degenerativ netur.  Vid en akut överbelastning uppstår en inflammation i muskeln eller senfästet som varar i 1-3 dagar och sedan avtar. Det är sällan en aktiv inflammation då en patient söker för besvären, varav begreppet ”tendinit” bör undvikas.

Uppkomst

Besvären uppkommer ofta efter upprepad belastning av handledens flexormuskulatur. Uppkomsten är ofta smygande men kan även vara mer akut efter en tillfällig överbelastning.

Symtom

Huvudsymtomet är smärta intill den mediala epicondylen och är relaterat till aktivitetsnivån. Smärta upplevs vid palpation på flexorernas muskel-/senfäste och smärtan kan stråla längs underarmens framsida mot handleden. Vid isometrisk muskelstyrketest av handledsflexorerna såväl som vid töjning av musklerna ökar ofta smärtan. Ofta beskrivs en stelhet i armbågen, speciellt på morgonen efter att ha sovit med böjd armbåge.

Det är viktigt att differentiera medial epicondylalgia från inklämning av ulnarisnerven och från bristning av inre sidoligamentet.

Behandling

Principen vid behandling av medial epicondylalgia följer den vid lateral epicondylalgia. I första hand är det viktigt att förstå varför besvären uppkommit och behandla orsaken till besvären. Smärta kan minskas genom avlastning från provocerande träning/belastning och NSAID (i akut skede).

Evidensen vid behandling av medial epicondylalgia är bristfällig och behandlingen baseras ofta på erfarenhet. Träning anses vara en viktig del i behandlingen och innefattar progressivt ökad träning med syfte att öka styrka och uthållighet samt normalisera muskelflexibilitet. Träningen kan innefatta excentrisk träning för underarmens muskulatur. Vidare behandling kan vara stretching för underarmens muskulatur, massage, triggerpunktsbehandling, TENS och akupunktur.

Prognos

Prognosen vid medial epicondylalgia är god och de flesta aktiva kan återgå till idrott efter 2-4 veckor. Utan behandling tar det längre tid.

Referenser

Brukner, P., Clarsen, B., Cook, J., Cools, A., Crossley, K., Hutchinson, M., … Khan, K. (2017). Brukner & Khan’s Clinical Sports Medicine (5:e uppl.). McGraw-Hill Education.

Doral, M. N., & Karlsson, J. (2015). Sports Injuries: Prevention, Diagnosis, Treatment and Rehabilitation (2:a uppl.). Springer Berlin Heidelberg.

Thommé, R., Swärd, L., & Karlsson, J. (2011). Nya Motions- och idrottsskador och deras rehabilitering (1:a uppl.). SISU Idrottsböcker.