Rotatorcuffen består av fyra muskler (supraspinatus, infraspinatus, teres minor och subscapularis) som kontrollerar och stabiliserar axelleden. Rotatorcuff-tendinopati är ett vanligt besvär och innebär smärta från rotatorcuffens muskler/senor, med eller utan inflammation. Besvären kan ha många orsaker/faktorer som påverkar uppkomsten. Dessa kan exempelvis innefatta minskat subacromiellt utrymme, utformningen på acromion, förändringar i skapulär kinematik, hållningsmönster, nedsatt funktion i rotatorcuffen och skulderbladets muskler samt degeneration av muskel/sena. Yttre faktorer som för snabbt stegrad träning, felaktig träning samt monotont och repetitivt arbete med armar ovanför axelhöjd kan också påverka uppkomsten av skadan.
Symtom och undersökning
Symtomen vid tendinopati i rotatorcuffen kan variera beroende på vilken av musklerna som är påverkade, var i muskeln skadan sitter, orsaken till besvären och svårighetsgraden. Det kan därför vara av vikt att ställa sig dessa frågor:
- Vilken/vilka av rotatorcuffens muskler är involverade?
- Vad är orsaken till besvären?
- Vilken del av senan är skadad?
- Vilken är skadans svårighetsgrad?
Vanliga symtom är smärta vid aktiviteter som involverar armrörelser ovanför axelhöjd. Rörelseomfånget är generellt sett normalt, men kan vara nedsatt i ytterlägen eller på grund av smärtan. Muskeltest mot motstånd orsakar smärta, och beroende på svårighetsgraden kan även en svaghet föreligga. Svaghet kan bero på smärta.
Det kan förekomma smärta vid palpation över supraspinatus infästning på humerus. Om infraspinatus är involverad kan smärtan vara lokaliserad något mer posteriort om tuberculum majus. En så kallad ”painful arc” kan förekomma vilket innebär att smärta uppkommer mellan 70-120° abduktion för att sedan minska efter 120° abduktion. Om smärtan ökar närmare ytterläget (>120° abduktion) kan det indikera att AC-leden är påverkad.
Utförande av kliniska tester (”specialtest”/impingementtest) kan provocera smärta och möjligen hjälpa till att lokalisera vilken struktur som är påverkad. Det bör dock nämnas att dessa test ej enskilt bör ligga som grund för en diagnos.
Kliniska tester
- Jobe’s test
- Neers impingement test
- Hawkins kennedys test
- Painful arc
- Full can test
- Gerbers lift-off test
- Patte test
Behandling
Behandling kan förslagsvis delas in i två steg. Första steget handlar om att behandla symtomen, vilket kan ske genom att huvudsakligen undvika förvärrande aktiviteter och möjligtvis applicera kyla lokalt som smärtlindring. Det är omdebatterat om man skall använda kortikosteroid-injektioner i det subacromiella utrymmet för att minska symtom och därmed tillåtas komma igång med rehabilitering. Detta kan bidra med smärtlindring på kort sikt men hindra läkning på längre sikt.
Det andra steget i behandlingen syftar till att komma igång med träning för rotatorcuffen och scapulas stabilisatorer. Det finns många övningar och rehabiliteringen bör anpassas baserat på bland annat patientens symtom, hur pass irriterad senan är och vad målet med rehabiliteringen är.
Exempel på övningar som visats vara effektiva är följande, vilka kan utföras med t.ex. gummiband eller hantlar. Excentrisk träning har föreslagits vara effektiv och övningarna bör utföras långsamt och kontrollerat.
- Aktiv elevation i scapulas plan (supraspinatus, infraspinatus och subscapularis)
- Utåtrotation (supraspinatus, infraspinatus och teres minor)
- Inåtrotation (subscapularis)
- Magliggande horisontalabduktion i utåtrotation (infraspinatus)
- Push up Plus (serratus anterior)
- Raka armdrag nedåt i utåtrotation (scapulas stabilisatorer)
Prognos
Prognosen vid rotatorcufftendinopati är god. Rehabiliteringen är mycket viktig att utföra och det kan ta flera månader innan funktionen är återställd och smärtan borta. Det är även viktigt att fortsätta med övningar och åtgärda riskfaktorer för att förebygga att besvären uppkommer igen.
Referenser
Brukner P, Clarsen B, Cook J, Cools A, Crossley K, Hutchinson M, m.fl. Brukner & Khan’s Clinical Sports Medicine. 5:e uppl. McGraw-Hill Education; 2017.
Holmgren T, Björnsson Hallgren HC, Öberg B, Adolfsson LE, Johansson K. Effect of specific exercise strategy on need for surgery in patients with subacromial impingement syndrome: randomised controlled study. BMJ. 2012;344(e787).
Magee DJ. Pathology and Intervention in Musculoskeletal Rehabilitation. 2:a uppl. Saunders; 2015.
Senast uppdaterad: 2024-09-28