Akillesseneruptur

Akillesrupturer (hälsenerupturer) kan vara partiella eller totala, denna artikel syftar till totala rupturer. Total hälseneruptur är den vanligaste senrupturen och är ofta förknippad med racketsporter (t.ex. tennis, badminton och squash), där individer i 30-40-årsåldern ofta drabbas. Förhållandet mellan män och kvinnor är ungefär 10:1. Incidensen har rapporterats till 5-26/100 000, där omkring 60-90 % av rupturerna sker vid idrottande. Majoriteten av de drabbade har inte haft några symtom från hälsenan innan rupturtillfället.

Patienten beskriver ofta att det hördes en tydlig knäpp eller smäll baktill i hälen/vaden när skadan uppstod. Direkt efter skadan är det omöjligt att gå upp på tå, och den skadade kan varken gå eller stå normalt.

Skademekanism

Hälsenerupturen uppstår ofta vid en snabb riktningsförändring med fotleden i forcerad dorsalflexion samtidigt som vaden kontraheras.

Symtom och undersökning

Patienten beskriver en känsla av att något gick av i vadregionen och kan även beskriva det som att det känns som att bli sparkad i vaden. Ofta hörs en tydlig smäll, smärtan är dock inte alltid det mest framträdande symtomet. Patienten får svårt att gå och att gå på tå på det skadade benet är helt omöjligt. Möjligheten att börja gå kan komma tillbaka snabbt, men med ett förändrat gångmönster utan någon tydlig fotavveckling.

Vid undersökning finns flera karakteristiska fynd. En tydlig grop kan kännas i senan, ev. med svullnad beroende på blödning i vävnaden. Om undersökningen sker flera timmar efter skadan kan gropen vara svår att känna.

Ett säkert test för att avgöra om det är en total ruptur är Thompsons test. Vid kompression av vaden från sida till sida sker normalt en reflexmässig plantarflexion, är rupturen total sker ingen rörelse alls.

Behandling

Behandling av totala hälsenerupturer sker antingen med eller utan operation. Icke operativ behandling syftar bland annat till att stärka senan och vadmuskulaturen, öka rörligheten och återfå normal gångfunktion. Ungefär två veckor efter skadetillfället kan rörelseträning inledas med hjälp av en specialgjord ortos. Efter ungefär åtta veckor kan balans- och styrketräning påbörjas. De första 2-6 månaderna efter skadan rekommenderas att använda en klackförhöjning för att minska belastningen på senan.

Träningen består av ett successivt ökat träningprogram, som inledningsvis innehåller långsamma och kontrollerade rörelser utan belastning för att i ett senare skede utökas till snabbare rörelser med hög belastning.

Vid operativ behandling sys de skadade senändarna ihop. Fördelen med operativ behandling är att patienten kan inleda både rörelseträning och belastning tidigt, nästan direkt efter operation. Senan bibehåller dessutom sin normala längd och kan således lättare utveckla normal kraft. Spänst- och kraftutveckling har bättre förutsättningar om senan läker med sin normala längd. För unga och aktiva idrottare anses operativ behandling vara förstahandsvalet, medan det bland äldre och individer med lägre aktivitetsnivå är vanligare med icke-operativ behandling.

Prognos

Prognosen efter hälseneruptur är god, oavsett val av behandling. Risk för ny ruptur är något större vid icke-operativ behandling, men upphävs mer eller mindre av riskerna för komplikation vid kirurgi. Oavsett val av behandling är rehabiliteringstiden ofta minst tolv månader innan patienten kan återgå till idrott. Detta eftersom senan behöver lång tid för att reparera sig samt för att det tar lång tid att återfå normal styrka, rörlighet, balans, koordination och spänst.

Referenser

Brukner, P., Clarsen, B., Cook, J., Cools, A., Crossley, K., Hutchinson, M., … Khan, K. (2017). Brukner & Khan’s Clinical Sports Medicine (5:e uppl.). McGraw-Hill Education.

Holm C, Kjaer M, Eliasson P. Achilles tendon rupture – treatment and complications: A systematic review. Scand J Med Sci Sports. 2015;25(1):e1–10.

Thommé, R., Swärd, L., & Karlsson, J. (2011). Nya Motions- och idrottsskador och deras rehabilitering (1:a uppl.). SISU Idrottsböcker.