Stressfraktur i calcaneus beskrevs först bland militärer som en marsch-skada, men kan även uppstå hos exempelvis löpare, balettdansöser och idrottare som hoppar mycket. Hos amerikanska militärrekryter har skadan setts vara den andra vanligaste stressfrakturen i foten.
Patienten beskriver en smygande uppkomst av hälsmärta som ökar med belastning och viktbärande aktiviteter som löpning. En lokal smärta upplevs vid palpation över den mediala/laterala delen av posteriora calcaneus och smärtan ökar vid kompression av calcaneus från bägge sidor. Besvären kan misstas för plantarfasciepati. MR kan användas för att diagnosticera besvären då slätröntgen ofta ej visar någon stressfraktur.
Behandlingen innefattar till stor del hantering av smärta och att justering av träningsmängden och aktiviteter. Smärtan kan användas för att styra hur mycket aktiviteten ska sänkas. Om smärtan är skarp och tydlig kan en kortare period med total vila utan viktbäring vara nödvändig. Mjuka hälkuddar/hälinlägg kan vara av nytta för att minska smärtan. När smärtan minskar kan aktivitet sedan successivt stegras.
Referenser
- Brukner P, Clarsen B, Cook J, Cools A, Crossley K, Hutchinson M, et al. Brukner & Khan’s Clinical Sports Medicine. 5th ed. McGraw-Hill Education; 2017.
- Welck MJ, Hayes T, Pastides P, Khan W, Rudge B. Stress fractures of the foot and ankle. Injury. 2017;48(8):1722–6.
Senast uppdaterad: 2024-09-28