Iliotibialbandssyndrom (Löparknä)

Iliotibialbandssyndrom (ITBFS) är en vanlig orsak till smärta på utsidan av knät. Besvären ses ofta hos cyklister, löpare och inom andra uthållighetsidrotter. Besvären kallas ibland för löparknä. Hos löpare finns incidenssiffror på mellan 1,6% och 12%. Inom cykling utgör iliotibialbandssyndrom mellan 15% och 24% av överbelastningsskadorna.

Anatomi

Iliotibialbandet (tractus iliotibialis, ITB) är en förtjockning av laterala fascia latae och fäster proximalt till trochanter major samt till musklerna tensor fascia latae och gluteus maximus som utgår från ilium. ITB fäster till linea aspera på femur samt sträcker sig över laterala epikondylen på femur och fäster distalt till laterala kondylen på tibia. På grund av dess förlopp lateralt över knäleden fungerar ITB även som en förstärkning till det laterala kollateralligamentet samt till den posterolaterala delen av ledkapseln.

Skademekanism

Tidigare har man trott att iliotibialbandssyndrom orsakats av friktion av ITB mot den laterala femurkondylen, vilket ska ha orsakat lokal inflammation och irritation av en bursa mellan ITB och laterala epikondylen på femur. Detta har ifrågasatts av anatomiska undersökningar. Varken vid ultraljud eller MRI har någon bursa setts, dock kan en förtjockning av ITB ses över den laterala epikondylen på femur. Smärtkällan tros dock inte vara en bursa utan snarare rikligt innerverad och vaskulariserad bindväv och fettvävnad som separerar ITB från femur.

Iliotibialbandssyndrom drabbar som sagt ofta individer som utövar uthållighetsidrotter som löpning och cykling. Exakt varför vet man inte, men det kan bero på rörelserna som sker i knäleden. När knäleden flekteras rör sig ITB posteriort längs den laterala femurkondylen, där kontakten mot femurkondylen är som störst mellan 20-30 graders knäflexion. Upprepad knäflexion/extension tros då irritera underliggande vävnad.

Besvären uppkommer oftast efter för snabbt stegrad och ensidig/felaktig träning. Plötsliga förändringar i underlag, distans, skor eller träningsfrekvens kan alltså orsaka besvären.

Symtom och undersökning

Smärta på den laterala delen av knät som förvärras av aktiviteter som löpning och cykling. Ofta uppkommer smärtan efter ungefär samma tid/distans under aktivitet. Längre träningspass, löpning nedför och/eller i kurvor kan förvärra besvären.

Vid undersökning förekommer palpationssmärta 2-3 cm proximalt om laterala ledspringan. Lokal svullnad och krepitationer kan förekomma. Upprepad flexion/extension i knäleden kan reproducera symtomen. Ober’s test kan vara positivt och framkalla besvären, vilket tolkas som en stramhet i ITB. Stramheten i ITB kan vara sekundärt till en stramhet i tensor fascia latae och/eller gluteus maximus. Det är primärt en klinisk diagnos.

Hos löpare med iliotibialbandssyndrom kan en muskelsvaghet finnas i höftabduktorer, vilket bidrar till minskad förmåga att excentriskt kontrollera en höftadduktion. Detta kan leda till ökad höftadduktion i exempelvis fotisättningen under löpning, vilket i sin tur kan öka kompressionskrafterna från ITB mot femur.

Behandling

Behandling av iliotibialbandssyndrom bör vara inriktad mot både lokala symtom och mot hela den kinetiska kedjan. Detta inkluderar att se över både fötter och höfter och dess biomekanik.

Lokal behandling inkluderar exempelvis kryoterapi (kyla) och stötvågsbehadnling. NSAID kan hjälpa mot smärtan i ett initialt skede. Mjukdelsbehandlingar mot den proximala delen av ITB och massage med foam roller kan utföras för att minska smärta och stramhet i ITB. Stretching för ITB utförs ofta vid iliotibialbandssyndrom, men på grund av förloppet av ITB tros effekten vara begränsad. Dock kan möjligen stretching av tensor fascia latae och gluteus maximus ha en positiv effekt på smärta och funktion.

Styrketräning av höftens muskulatur, framför allt abduktorer och utåtrotatorer, är en viktig del i rehabiliteringen för att korrigera en eventuell underliggande svaghet i musklerna.

I sällsynta fall kan operation vara nödvändig.

Prognos

Prognosen är god och om tidig behandling sätts in kan återgång till idrott ske inom 2-3 veckor. Om besvären funnits en tid är rehabiliteringstiden längre.

Referenser

Doral, M. N., & Karlsson, J. Sports Injuries: Prevention, Diagnosis, Treatment and Rehabilitation. 2:a uppl. Springer Berlin Heidelberg; 2015.

Brukner P, Clarsen B, Cook J, Cools A, Crossley K, Hutchinson M, m.fl. Brukner & Khan’s Clinical Sports Medicine. 5:e uppl. McGraw-Hill Education; 2017.