LCL-skada (yttre sidoligament)

Skada på det laterala kollateralligamentet (LCL) i knät är mindre vanligt än att skada det mediala kollateralligamentet (MCL). LCL skadas då det uppstår en varusstress i knäleden vilket töjer ut ligamentet. Det uppstår oftast i kontaktidrotter som fotboll, ishockey och handboll.

Skademekanism

Skada på det laterala kollateralligamentet sker i samband med att underbenet viker sig utåt i förhållande till lårbenet, dvs. under en varusbelastning. Ofta skadas flera strukturer samtidigt (t.ex. främre/bakre korsband, menisker, ledkapsel och ledbrosk). En sidoligamentskada delas in i tre stadier beroende på graden av laxitet.

• Grad 1 – lindrig laxitet, upp till 5 mm jämfört med friska sidan
• Grad 2 – måttlig laxitet, 5-10 mm jämfört med friska sidan
• Grad 3 – uttalad laxitet, mer än 10 mm jämfört med friska sidan

Symtom och undersökning

Direkt efter skadan smärtar det på utsidan av knät. Det kan vara svårt att gå och knäleden kan kännas ostadig. Vid en lindrig skada svullnar knäleden oftast inte. En blodutgjutning indikerar en allvarligare skada, oftast korsbandsskada.

Vid undersökning smärtar det över det laterala kollateralligamentet, ofta på något av fästena på femur eller fibula. Vid vacklingstest lateralt smärtar det på utsidan av knäleden och en ökad laxitet kan kännas jämfört med friska sidan. Undersökning kan vara svår att utföra direkt efter skadan pga. smärta och svullnad.

Behandling

Behandling av skada på laterala kollateralligamentet består i första hand av ett successivt stegrat träningsprogram. Stabiliserande ortos, där full rörlighet tillåts, rekommenderas under 1-6 veckor efter skadan beroende på allvarlighetsgrad.

Träningsprogrammet bör inledas så fort smärta och funktion tillåter. I träningsprogrammet bör träning av styrka, rörlighet och koordination/balans ingå. Senare i rehabiliteringen kan mer utmanande övningar ingå, som olika hoppövningar.

Vid en grad-3 skada då även fler strukturer skadats behövs ofta operation.

Prognos

Prognosen vid isolerad LCL-skada är god och de flesta kan behandlas utan operation med full återkomst. Återkommande eller långvariga besvär med instabilitet är ovanligt. Rehabiliteringen kan ta mellan 4-12 veckor beroende på svårighetsgraden. Dock dröjer det ofta upp till 12 månader innan ligamentet är helt läkt.

Referenser

Brukner P, Clarsen B, Cook J, Cools A, Crossley K, Hutchinson M, m.fl. Brukner & Khan’s Clinical Sports Medicine. 5:e uppl. McGraw-Hill Education; 2017.

Thommé, R., Swärd, L., & Karlsson, J. (2011). Nya motions- och idrottsskador och deras rehabilitering (1:a uppl.). SISU Idrottsböcker.