MCL-skada (inre sidoligament)

Skada på det mediala kollateralligamentet (MCL) är vanligt inom idrotten. MCL-skador är ibland associerade med andra skador som meniskskada och korsbandsskada. MCL består av två delar, en ytlig och en djup. Det djupa stråket fäster även till mediala menisken och ledkapseln. MCL stabiliserar knäleden i medial riktning, och studier har även föreslagit att ligamentet även har en rotatorisk stabiliserande funktion.

Tre typer av MCL-skador

MCL-skador kan som de flesta ligamentskador graderas till tre grader med olika kliniska tecken.

  • En grad 1-skada är den minst allvarliga och syftar till att ligamentet har töjts ut, men inga fibrer har gått av. Förekommer ömhet, ingen instabilitet.
  • En grad 2-skada innebär att ligamentet delvis gått av, en partiell bristning. Vanligtvis minimal/ingen instabilitet.
  • En grad 3-skada är den allvarligaste och innebär att ligamentet brustit helt, en total bristning. Detta orsakar i regel signifikant instabilitet, primärt medialt. Laxiteten kan sedan graderas beroende på hur stor den är.

Skademekanism

En MCL-skada uppkommer ofta på två typiska sätt: 1) direkt våld mot laterala sidan av knät (detta orsakar ofta allvarligare skada) och 2) icke-kontakt vridrörelse i knät. Ofta uppkommer skadan vid en riktningsförändring med skon fast i marken, vilket kan orsaka kombinerad rörlighet i flexion/valgus/utåtrotation.

Symtom

Symtomen vid MCL-skada varierar beroende på vilken allvarlighetsgrad skadan har, ofta liknar symtomen de vid andra knäskador. Generella symtom för MCL-skada kan vara:

  • ”Poppande” ljud vid skadetillfälle
  • Smärta och ömhet på insidan av knät
  • Svullnad i knäleden
  • Känsla att knät viker sig
  • Instabilitet

Patienter med en grad 1-skada har lokal palpationsömhet över MCL vid mediala femurkondylen eller mediala fästet på tibia. Det förekommer oftast inte någon svullnad. Smärta ökar vid sidovackling medialt vid cirka 30° flexion. Ingen ökad laxitet vid provokationstest.

En grad 2-skada är som sagt mer allvarlig och gör ofta ondare, ffa. vid sidovacklingstest i knäleden. Det förekommer tydlig smärta och ibland lokal svullnad medialt. Viss laxitet kan förekomma (men inte alltid) men end-feel är normalt.

En grad 3-skada innebär att ligamentet gått av helt. Patienten upplever instabilitet och att knät ”skakar”, ffa. vid enbensstående eller knäböj. Smärtan varierar och är ofta lägre än vad man kan tro med tanke på skadans allvarlighetsgrad. Vid undersökning förekommer smärta vid palpation på ligamentet och vid sidovackling medialt i cirka 30° flexion förekommer ökad laxitet med mjukt/segt end-feel. Sidovacklingstest behöver dock inte provocera jättemycket smärta pga. att ligamentets nociceptiva fibrers ”koppling” brustit.

Svullnad är ovanligt vid grad 1-skador, men kan ibland förekomma vid grad 2-skador. Vid grad 3-skador uppstår även en kapselskada (eftersom de djupa fibrerna av MCL fäster i ledkapseln) och viss svullnad kan då uppstå. Distal MCL-skada tenderar att ta längre tid att läka.

Viktig information man får kring skadans allvarlighetsgrad är om den skadade kunde gå direkt efter skada, känsla av ”poppande” eller knakande samt uppkomst av svullnad.

Behandling

Skador med grad 1-3 utan andra associerade skador behandlas i regel icke-operativt då man sett att icke-operativ behandling resulterat i bättre resultat i subjektiv upplevelse av funktion samt tidigare återgång till idrott. Vid multiskada med akut grad 3-skada och andra associerade besvär är operation indikerat.

Beroende på svårighetsgraden av skadan anpassas behandlingen därefter. Grunden i behandling är dock liknande. Rehabiliteringen kan delas in i fyra faser, vars längd varierar beroende på svårighetsgrad).

Fas 1

  • Mål att minska ev. svullnad och inleda smärtfri styrketräning
  • Kryoterapi, kompression, elektroterapi och manuell terapi kan användas.
  • Träning inkluderar lätt rörlighetsträning i ffa. flexion. Isometrisk styrketräning kan inledas så snart smärtan är hanterbar. För svårare skada kan träningen genomföras i knästöd och ROM begränsas. Inleda lättare cykling när smärtan är hanterbar.
  • Vila från aktiviteter som orsakar smärta, om smärtan är hanterbar tillåts full viktbärande gång, i svårare fall inleda med avlastad gång. Använda knästöd för att skydda MCL, kryckor initialt.

Fas 2

  • Mål att bli av med svullnad helt, återfå full rörlighet i flexion, fortsatt styrketräning.
  • Fortsätta med kyla och kompression för att minska ev. svullnad. Elektroterapi, manuell terapi och övervakad träning. Ta bort knästöd om det använts.
  • Träning kan nu om aktuellt innehålla dynamisk styrketräning samt balans- och proprioceptionsträning. I svårare fall fortsätta med isometrisk träning, ev. lättare dynamisk träning.
  • Fortsätta vila från smärtframkallande aktiviteter, ev. börja med långsam jogging på rak linje (ej vändningar), simning och cykling.

Fas 3

  • Återfå full rörlighet, liknande styrka i båda benen och återgå till löpning och viss idrottsspecifik träning.
  • Vid behov fortsätta med kyla efter träning och manuell terapi.
  • Utöka dynamisk styrketräning med mer utmanande övningar. Progression med ökad vikt, intensitet, hastighet, repetitioner.
  • Inleda löpning i sidled och baklänges, simning, plyometrisk träning. Öka hastighet i löpning med riktningsförändringar. Vid svårare skada, öka försiktigt.

Fas 4

  • Återgång till full idrottsspecifik träning och tävling.
  • Vid behov fortsätta med kyla efter träning och manuell terapi.
  • Fortsätt stegrande och utmanande styrketräning. Träna explosivt och idrottsspecifikt.
  • Kan inledningsvis använda knästöd vid träning och match.

Prognos

Prognosen vid isolerad skada är god och de flesta kan behandlas utan operation med full återkomst. Rehabiliteringen kan ta mellan 4-12 veckor beroende på svårighetsgraden. Dock dröjer det ofta upp till 12 månader innan ligamentet är helt läkt.

Referenser

Brukner, P., Clarsen, B., Cook, J., Cools, A., Crossley, K., Hutchinson, M., … Khan, K. (2017). Brukner & Khan’s Clinical Sports Medicine (5:e uppl.). McGraw-Hill Education.

Thommé, R., Swärd, L., & Karlsson, J. (2011). Nya Motions- och idrottsskador och deras rehabilitering (1:a uppl.). SISU Idrottsböcker.

Volpi, P. (2015). Football Traumatology: New Trends. (P. Volpi, Red.) (2:a uppl.). Springer International Publishing.

 

 

Publicerad: 2017-06-10
Uppdaterad: 2018-03-12