Meniskskada

Meniskskada är vanligt och kan vara både isolerad och kombinerad med ledbands- och/eller korsbandsskada. Det är vanligare att den mediala menisken skadas på grund av dess fäste till mediala ledkapseln och därför har mindre rörlighet/mobilitet.

Skademekanism

Meniskskada uppstår oftast vid vridvåld i knäleden, exempelvis vid en tackling. Även översträckning eller överböjning kan orsaka meniskskada. Hos äldre individer kan en degeneration ha skett i meniskvävnaden, vilket innebär att en meniskskada kan orsakas av relativt lite våld.

Det finns olika typer av meniskskador, där olika typer kan yttra sig på lite olika sätt:

• Längsgående ruptur
• Horisontell ruptur
• Inslagen ruptur (”bucket-handle”)
• Flapruptur

Symtom och undersökning

Symtom på meniskskada är ofta distinkta och typiska. Vid en inslagen menisk uppstår låsningar där patienten inte kan sträcka ut knäleden de sista 15-20 graderna samt att smärta uppstår vid passiv extension. Hos individer med meniskskada orsakad av degeneration (åldersförändringar) förekommer ofta upphakningar och smärta på insidan av knät. I vissa fall förekommer en svullnad.

Vid lateral meniskskada är symtomen inte lika karakteristiska som vid medial meniskskada. Smärta uppstår ofta på utsidan av knäleden och upphakningar kan förekomma.

Vanliga kliniska tecken vid undersökning är distinkt palpationssmärta över ledspringan. Vid medial meniskskada sitter smärtan mer baktill och vid lateral meniskskada längre fram. Smärta i ledspringan kan även uppstå vid översträckning eller överböjning. Även krepitationer kan kännas och höras i knäleden vid rörelse.

Kliniska test för meniskskada är McMurrays test och Apley’s test där en forcerad rotation och i samband med kompression orsakar smärta lateralt eller medialt. Även Thessaly test kan utföras där patienten står på ett ben med ca. 20° flexion och sedan utåt- och inåtroterar knät. Dessa test kan även vara positiva vid andra skador. Smärta orsakad av flexion och utåtrotation indikerar att mediala menisken kan vara skadad, medan smärta vid flexion och inåtrotation indikerar att laterala menisken kan vara skadad. Detta är dock inte helt svart-vitt och det är även viktigt att fråga patienten var smärtan är lokaliserad.

Behandling

Behandling av meniskskador varierar beroende på svårighetsgraden, patientens ålder och symtomen. Icke operativ behandling utförs ofta för mindre meniskskador med färre symtom, framför allt hos patienter som inte utövar en sport med kraftiga vridningar. Om operation är nödvändig sker det alltid med titthålsteknik. Då tas den skadade delen av menisken bort, alternativt repareras. Då en menisk sys fast (menisksutur) är resultaten bäst om operationen sker tidigt efter skadan.

Rehabilitering bör alltid ske före eventuell operation då det bland annat är viktigt att minska smärta och svullnad, bibehålla styrka i quadriceps, hamstrings, höftabduktorer och –extensorer. Rehabiliteringen bör anpassas efter den skadade individen. Om även andra strukturer skadats (ex. ACL, LCL, MCL) är rehabiliteringen mer omfattande.

Rehabilitering bör delas in i olika faser och vara successivt stegrad innehållande träning för rörlighet, styrka, koordination och balans.

Prognos

Patienter med symptomgivande meniskskada, framför allt mekaniska symtom som låsningar eller upphakningar behöver i regel opereras. Prognosen är god efter meniskoperation, både på kort och lång sikt. Om degenerativa förändringar förekommer i knäleden är prognosen sämre. Vid mindre isolerad meniskskada kan patienter återgå till idrott efter ungefär 4 veckor. Vid större meniskskada kan rehabiliteringen behöva pågå i 3-12 månader. Återgång till idrott är tar längre tid efter lateral meniskskada jämfört med medial meniskskada. Vid menisksutur tar rehabiliteringen längre tid.

Referenser

Brukner P, Clarsen B, Cook J, Cools A, Crossley K, Hutchinson M, m.fl. Brukner & Khan’s Clinical Sports Medicine. 5:e uppl. McGraw-Hill Education; 2017.

Thommé, R., Swärd, L., & Karlsson, J. (2011). Nya motions- och idrottsskador och deras rehabilitering (1:a uppl.). SISU Idrottsböcker.