Trochanter major-smärta

Patienter med smärta över trochanter major beskriver smärta och ömhet över trochanter major på utsidan av höften, ofta mer uttalat vid sidliggande. Smärtan kan stråla från trochanter major ned längs utsidan av låret till knät. Aktiviteter som involverar viktbäring på ett ben, såsom stående på ett ben vid av/påklädning, trappgång, löpning och hopp provocerar ofta smärtan. Detta kan bero på en ökad kompression av vävnad över trochanter major i dessa aktiviteter, vilket kan irritera vävnaden och orsaka smärta. Smärtan har tidigare föreslagits komma från en bursa, men det finns även flera andra strukturer (bl.a. gluteus medius/minimus) som kan orsaka smärta.

Symtom och undersökning

Distinkt lokaliserad smärta över trochanter major indikerar att smärtan kan komma från lokal vävnad. Rörligheten i höftleden är ofta normal och opåverkad. I vissa fall kan en stramhet föreligga över laterala strukturer, som ITB.

Vid undersökning är det viktigt att utesluta höftleden, ländryggen och andra strukturer som smärtkälla. Ofta föreligger en muskelsvaghet i höftabduktorer. Vid utförande av Trendelenburgs test kan smärta uppstå lateralt.

Behandling

Behandling består i första hand av att identifiera orsaken till besvären och korrigera denna. Det är sedan av vikt att hantera smärtan genom att kontrollera belastningen över trochanter major och sedan utförande av successivt stegrad styrketräning.

Initialt kan provocerande aktiviteter uteslutas eller modifieras. Dessa aktiviteter kan vara jogging, hopp, trappgång, enbensstående och liknande. Vidare kan det vara av nytta att undvika att sitta med benen i kors eller att ”hänga på ett ben” i stående. Om sidliggande provocerar besvären kan man t.ex. sova med en kudde mellan benen för att undvika överdriven höftadduktion.

När smärtan minskat gäller det att successivt stärka höftmuskulaturen. Man kan börja med isometrisk abduktion, vilket kan utföras i sidliggande eller stående med gummiband. Träningen bör inledningsvis ske på mycket låg belastning och långsamt stegras. När tåligheten ökat kan fler övningar utföras för att öka tåligheten i strukturerna, exempel på dessa övningar är bäckenlyft (olika varianter), övningar med gummiband, knäböj, utfall, step-up/down och liknande. Belastningen bör successivt stegras i takt med att funktionen förbättras och smärtan minskar.

Referenser

Brukner, P., Clarsen, B., Cook, J., Cools, A., Crossley, K., Hutchinson, M., … Khan, K. (2017). Brukner & Khan’s Clinical Sports Medicine (5:e uppl.). McGraw-Hill Education.