Kompartmentsyndrom kan vara både akuta samt kroniska och definieras som ett ökat tryck i ett eller flera av muskelfacken vilket leder till försämrad blodcirkulation och ischemisk smärta. Det kan även leda till permanent vävnadsskada.
Kroniskt kompartmentsyndrom drabbar ofta underbenen och är en vanlig orsak till ansträngningsrelaterad underbenssmärta. Typiska kliniska fynd är ökad smärta och känsla av stramhet i samband med ansträngning och smärtfrihet i vila. Symtomen försvinner eller minskar till stor del efter några minuter av vila. Ibland uppstår svaghet eller domningar i samband med ansträngningen. Vanligast är att underbenets främre eller laterala kompartment drabbas, vilket yttrar sig som anteriolateral smärta.
Anatomi
I underbenet finns fyra kompartment som innehåller olika muskler.
Det anteriora kompartmentet innehåller tibialis anterior, extensor hallucis longus, extensor digitorum longus och peroneus tertius.
Det laterala kompartmentet innehåller peroneus longus och peroneus brevis.
Det djupa posteriora kompartmentet innehåller tibialis posterior, flexor hallucis longus, flexor digitorum longus och popliteus.
Det ytliga posteriora kompartmentet innehåller gastrocnemius, soleus och plantaris.
Symtom
Typiskt är att smärtan ökar i samband med ökad ansträngning och smärtan uppkommer nästan alltid efter en viss tids träning eller vid löpning av en viss distans. Smärtan kan upplevas molande, brännande eller tryckande. Ibland kan domningar, stickningar eller svaghet upplevas. När den skadade vilat 5-10 minuter försvinner ofta symtomen helt. Oftast drabbas det anteriora eller laterala kompartmentet som kan bli svullet, hårt och ömt vid palpation.
Undersökning
Vid undersökning bör man inkludera delar som löpteknik, biomekanisk undersökning, noggrann historik gällande tidigare skada, träning, underlag, skor och även screening för andra skador som stressfraktur och medialt tibiasyndrom. Eftersom den skadade endast får besvär vid ansträngning är det vid undersökning nödvändigt att genomföra löpning eller aktiv/snabb dorsal-plantarflexion för att framkalla besvären. Den definitiva diagnosen ställs genom att mäta trycket inne i underbenets kompartment under arbete.
Behandling
Vilken behandling som är bäst är oklart och kan variera beroende på vilket kompartment som är drabbat. Icke-operativ behandling bör alltid vara förstavalet och kan ske genom följande:
- Inflammationshämmande medel
- Minskat träningsdos (intensitet, frekvens, duration), undvika träning på hårt underlag.
- Alternativ träning (t.ex. cykling eller bassängträning istället för löpning).
- Mjukdelsbehandling som djup massage kombinerat med aktiv/passiv rörlighet, tvära friktioner, ischemisk kompression.
- Stretching.
- Dry needling.
- Anpassning och eliminering av ev. riskfaktorer för uppkomst av skadan, t.ex. överpronation.
- Ändra löpsteg till mellanfotslöpning istället för bakfotslöpning och med 5-10 % ökad stegfrekvens.
- Anpassade skoinlägg.
När denna behandling inte ger resultat kan operativ behandling övervägas vilket sker genom delning av fascian, så kallad fasciotomi.
Referenser
Thommé, R., Swärd, L., & Karlsson, J. (2011). Nya motions- och idrottsskador och deras rehabilitering (1:a uppl.). SISU Idrottsböcker.
Brukner, P., Clarsen, B., Cook, J., Cools, A., Crossley, K., Hutchinson, M., … Khan, K. (2017). Brukner & Khan’s Clinical Sports Medicine (5:e uppl.). McGraw-Hill Education.
Doral, M. N., & Karlsson, J. (2015). Sports Injuries: Prevention, Diagnosis, Treatment and Rehabilitation (2:a uppl.). Springer Berlin Heidelberg.
Publicerad: 2017-06-11
Senast uppdaterad: 2023-10-28