Lateral epicondylalgia (lateral epicondylit/tendinopati/”tennisarmbåge”) är en överbelastningsskada som är mycket vanlig inom idrott, motion och arbete. Prevalensen är uppskattad till 1-2% och skadan ses främst bland personer i medelåldern. Besvären uppkommer vid överbelastning på extensormuskulaturen (oftast m. extensor carpi radialis brevis) i underarmen och dess infästning till laterala epicondylen.
Patologi
Patologin vid lateral epicondylalgia är inte helt känd men det anses vara en överbelastningsskada med degenerativ natur. Senan från m. extensor carpi radialis brevis är den som oftast verkar vara involverad, men m. extensor digitorum och m. extensor carpi ulnaris kan också ofta vara involverade. Senan från den påverkade muskeln kan vara involverad både i senfästet till laterala epicondylen eller mitt i senan.
Vid en akut överbelastning uppstår en inflammation i muskeln eller senfästet, denna varar i 1-3 dagar och sedan avtar inflammationen. Det är därför sällan en aktiv inflammation då en patient söker för besvären.
Uppkomst
Besvären uppkommer antingen akut eller smygande efter upprepade rörelser som involverar grepp och handrörelser. Besvären kan exempelvis uppkomma hos en individ som renoverat ett hus och målat väggar konstant en hel helg, eller hos en tennisspelare som varit på läger och under kort tid tränat mycket på enhands-backhand.
Symtom
Huvudsymtomet är smärta över muskel-/senfäste på armbågens utsida, ofta intill laterala epicondylen. Smärtan kan stråla ned längs underarmens baksida mot handleden. Det gör ont vid töjning av handledens dorsalflexorer samt vid muskelaktivering av handledens dorsalflexorer. Det kan förekomma minskad greppstyrka och upplevelse av armbågsstelhet (ffa. på morgonen).
Kliniska test för att diagnostisera lateral epicondylalgia
- Smärta vid palpation
- Smärta vid muskeltöjning av underarmens extensormuskulatur
- Smärta vid isometrisk muskelstyrketest av underarmens extensormuskulatur
- Smärta vid Middle-finger test
Behandling
Ingen enskild behandlingsform är alltid tillräckligt effektiv utan det kan behövas flera olika typer av behandling. I första hand är det viktigt att förstå varför besvären uppkommit och behandla orsaken. Om besvären kom genom upprepat målande är det viktigt att undvika målande eller liknande aktiviteter tills besvären blivit bättre. Smärta kan minskas genom avlastning från provocerande träning/belastning, NSAID samt ett så kallad epicondylitbandage. Med ett epicondylitbandage är tanken att flytta belastningen av det gemensamma senfästet till lite längre ned i underarmen. Bland tennisspelare kan besvären ofta förebyggas genom att ha ett korrekt grepp och ett racket i rätt storlek.
Nyckeln vid behandling av lateral epicondylalgia är träning. Denna träning innefattar successivt ökad träning med syfte att öka styrka och uthållighet samt normalisera muskelflexibilitet. Träning kan innefatta excentrisk träning för underarmens muskulatur.
Vidare kan man genomföra stretching för underarmens muskulatur, massage, triggerpunktsbehandling, TENS och akupunktur. Evidensen för dessa behandlingsmetoder är dock inte helt konklusiv, men finns fynd i undersökning som tyder på att dessa metoder kan fungera är det en väg att testa.
Prognos
Prognosen vid lateral epicondylalgia är god och besvären läker ut av sig själv. Utan behandling kan det dock ta lång tid, upp till 1-2 år, men med behandling kan aktivitet ofta återupptas efter ungefär 3 veckor.
Referenser
Brukner, P., Clarsen, B., Cook, J., Cools, A., Crossley, K., Hutchinson, M., … Khan, K. (2017). Brukner & Khan’s Clinical Sports Medicine (5:e uppl.). McGraw-Hill Education.
Doral, M. N., & Karlsson, J. (2015). Sports Injuries: Prevention, Diagnosis, Treatment and Rehabilitation (2:a uppl.). Springer Berlin Heidelberg.
Thommé, R., Swärd, L., & Karlsson, J. (2011). Nya Motions- och idrottsskador och deras rehabilitering (1:a uppl.). SISU Idrottsböcker.
Senast uppdaterad: 2024-09-28