Femuroacetabulärt impingement (FAI)

Femuroacetabulärt impingement-syndrom (FAI) innebär att en inklämning uppstår där ledpannan och lårbenshalsen kolliderar och orsakar smärta och stelhet i höften. De strukturella förändringarna består av pålagringar på ledpannan i höften, på lårbenshalsen eller på båda delarna.

Olika typer av FAI

Den ena typen av FAI kallas CAM, i vilken pålagringar lokaliseras till lårbenshalsen på femur. Vid höftrörelse, framför allt flexion och inåtrotation, kan dessa pålagringar pressas mot acetabulum och orsaka smärta och obehag. Den andra typen av FAI kallas PINCER. I denna typ är pålagringarna lokaliserade till acetabulum vilket leder till att ledpannan täcker en större del av femur och kan orsaka inklämning.

Dessa två typer kan även förekomma kombinerat, vilket benämns ”mixed FAI”. Det är även viktigt att komma ihåg att en CAM- eller PINCER-morfologi inte alltid leder till FAI, och många individer har dessa förändringar utan några besvär.

Orsak

En betydande orsak till FAI tros vara höftbelastning under ungdomsåren, vilket främst är uppkomsten till CAM-förändringar. Man har sett att prevalensen av CAM-förändringar är högre hos fotbolls- och basketspelare jämfört med icke-aktiva kontroller. CAM-förändringar är mest troligen en adaption på grund av belastningen som höften utsatts för samtidigt som skelettet växer. Genetik kan även ha en betydelse. Orsaken till PINCER-förändringar är idag okänd.

Symtom och undersökning

Det primära symtomet för FAI är smärta i höft och/eller ljumske. Smärtan kan också upplevas i rygg, lår, säte och knän. Variationen är alltså stor i lokalisation, typ och svårighetsgrad. Andra symtom är klickande, låsningar, stelhet eller nedsatt rörlighet. Det är svårt att avgöra huruvida smärta kommer från höftleden eller andra strukturer i höft- och ljumskområdet, vilket innebär att röntgen kan vara till nytta för diagnos. Röntgen behövs för att se ev. pålagringar i höftleden.

Vid undersökning reproducerar ofta höftinklämningstest (ex. FADDIR och FABER) smärtan. Testen är ofta sensitiva men inte specifika, vilket innebär att testen kan vara positiva även när FAI inte är den korrekta diagnosen.

Ofta förekommer nedsatt ROM i höftled, typiskt i inåtrotation och i flexion. Det är viktigt att notera avvikande rörelsemönster kring höft och bäcken, vilka kan leda till smärta och nedsatt funktion i andra delar av kroppen. Muskulatur kring höften är ofta svag hos patienter med FAI.

Behandling

Hur FAI ska behandlas är omdiskuterat och både aktiv rehabilitering och operation kan genomföras. Rehabiliteringen syftar till att förbättra höftstabilitet, neuromuskulär kontroll, ROM och rörelsemönster. Operation (oftast med titthålsteknik) syftar till att förbättra och reparera skadad vävnad. Efter operation sker alltid en period av rehabilitering. Val av operation eller inte beror till stor del på vem patienten är samt typen av symtom.

Prognos

Ofta kan patienter efter lyckad behandling återgå till full aktivitet med förbättrade symtom. Utan behandling förvärras troligen besvären över tid. Långtidsprognosen efter FAI är okänd, det har dock föreslagits att CAM-förändringar kan vara associerade med höftartros senare i livet.

Referenser

Brukner, P., Clarsen, B., Cook, J., Cools, A., Crossley, K., Hutchinson, M., … Khan, K. (2017). Brukner & Khan’s Clinical Sports Medicine (5:e uppl.). McGraw-Hill Education.

Griffin DR, Dickenson EJ, O’Donnell J, Agricola R, Awan T, Beck M, m.fl. The Warwick Agreement on femoroacetabular impingement syndrome (FAI syndrome): An international consensus statement. Br J Sports Med. 2016;50:1169–76.

Nepple JJ, Prather H, Trousdale RT, Clohisy JC, Beaulé PE, Glyn-Jones S, m.fl. Clinical diagnosis of femoroacetabular impingement. J Am Acad Orthop Surg. 2013;21(SUPPL. 1):S16–9.

Reiman MP, Goode AP, Cook CE, Hölmich P, Thorborg K. Diagnostic accuracy of clinical tests for the diagnosis of hip femoroacetabular impingement/labral tear: a systematic review with meta-analysis. Br J Sports Med. 2015;49(811):1–12.