Proximal hamstringstendinopati

Hamstrings är en muskelgrupp som ofta drabbas av skador, vanligast kanske muskelbristningar. Proximal hamstringstendinopati är dock en annan relativt vanlig skada i idrotter som involverar långdistanslöpning, hopp och/eller upprepad höftflexion.

Hamstringsmuskulaturen fäster med en gemensam sena till tuber ischiadicum på sittbenet, och musklerna är aktiva både i höftextension och knäflexion. Dessutom utsätts dess sena för hög kompressionsbelastning vid höftflexion. Proximal hamstringstendinopati uppstår ofta bland långdistanslöpare och den primära orsaken är överbelastning ofta på grund av hastigt stegrad träningsduration, -intensitet och/eller -frekvens. Hänsyn bör tas till huruvida en ökning av aktiviteter som involverar höftflexion har skett, som backlöpning, knäböj, utfall eller marklyft.

Symtom och undersökning

Initialt upplevs smärta under aktivitet, men som sedan ökar och hindrar vidare aktivitet. Om träning fortsätter trots smärta kan smärtan sedan upplevas i dagliga aktiviteter som vid gång, trappgång, sittande längre perioder och/eller stretching av hamstrings-/gluteusmuskulatur.

Vid undersökning är det viktigt att utesluta ländryggen som smärtkälla. Framåtböjning kan provocera besvären genom ökad kompression av senan. Även neurodynamiska test kan orsaka smärta som då tros bero på töjning av hamstringssenan eller ökad kompression av senan. Smärtan provoceras ofta vid töjning samt vid kraftig isometrisk kontraktion av hamstrings.

Behandling

Behandling vid proximal hamstringstendinopati kan följa de principer som finns vid behandling av övriga tendinopatier. Behandlingen ska alltid vara baserad på gradvis ökad belastning av strukturer.

Initialt bör fokus vara att minska smärta och minska kompressionen av senan. Man bör i den mån möjligt undvika stretching av hamstrings och gluteusmuskulatur samt undvika positioner i kraftig höftflexion, som långvarigt sittande. Vidare kan mjukdelsbehandling av hamstrings och gluteus minska symtomen. Tvära friktioner över senan bör undvikas initialt.

Som vid många andra tendinopatier kan isometriska kontraktioner vara effektiva för att minska smärta, detta kan ske genom 4 repetitioner á 45 sekunder flera gånger om dagen. När smärta och irritation minskar kan belastning av hamstrings successivt ökas. Smärta under och efter belastning är normalt, men smärtan bör efter några timmar och dagen efter minska till vad det var innan träning. Smärta under träning bör inte överstiga 4-5/10.

När senans tålighet ökat mer kan sedan tunga, långsamma och excentriska övningar adderas. Även koncentrisk träning bör utföras. En övning som magliggande hamstringscurl är bra för att träna muskeln utan att ökad senkompression, och även olika varianter av höftlyft är bra att utföra.

Sedan kan man successivt börja lägga in övningar som även involverar höftflexionsrörelser, som marklyft, knäböj och ’good mornings’. Man bör notera eventuella svagheter i kinetiska kedjan och behandla dessa, som nedsatt bålstabilitet och bäckenkontroll.

Mot slutet av rehabiliteringen kan övningar med högre hastighet utföras, samt plyometrisk träning som hopp, studs, höga knän och liknande. I den mån möjligt bör träningen likna de krav idrotten har gällande hastighet, styrka och kontraktionstyp.

Referenser

Brukner P, Clarsen B, Cook J, Cools A, Crossley K, Hutchinson M, m.fl. Brukner & Khan’s Clinical Sports Medicine. 5:e uppl. McGraw-Hill Education; 2017.