SI-ledbesvär | Anatomi & Fysiologi

Art. sacroiliaca (Sakroiliakaled, SI-led) är leden som bildas mellan korsbenet och de två höftbenen, os ilium. Det är en led med väldigt liten rörelse och dess ledkapsel är mycket stram och förstärkt av flera ligament. SI-leden är en kontroversiell källa för smärta i ländrygg och bäcken. Många menar att leden ibland rör sig för lite, för mycket, eller att leden subluxerat. Huruvida detta verkligen sker är omdiskuterat.

Innehåll

Prevalensen av SI-ledbesvär varierar kraftigt och är svårt att fastställa på grund av ledens komplexa anatomi samt den multifaktoriella karaktären av ländryggs- och bäckensmärta.

Hur och varför smärta från SI-leden uppstår vet man inte heller exakt, men det har föreslagits att faktorer som överdriven anterior eller posterior bäckentippning, svag muskulatur i bäckenbotten, mage och ländrygg kan bidra. Det finns dock ingen evidens som stärker dessa påståenden, vilket gör undersökning och behandling till en stor utmaning.

Symtom och undersökning

Patienter med SI-ledsbesvär kan beskriva en djup, diffus, ofta unilateral, smärta. Det är viktigt att identifiera eventuella ”triggers” till smärtan. Faktorer som lokalisation, uppkomst och sensation av SI-ledssmärta kan till stor del likna den från ländryggsmärta. SI-ledsmärta uppstår dock oftare nedanför L5-nivå och direkt över SI-leden. I vissa fall förekommer smärta bilateralt och kan även referera nedför baksidan och utsidan av låret.

Aktiviteter som att sitta, gå, ländryggsrörelser och idrottande är faktorer som kan förvärra besvären. Att vila i ryggliggande kan minska besvären.

Vid undersökning är det viktigt att undersöka såväl ländrygg och höfter som själva SI-leden. Rörelsekvalitet i gång, höft- och ländryggsrörelser bör granskas och man bör se om en eventuell riktningspreferens vid upprepade rörelser kan identifieras, vilket då snarare indikerar smärta relaterad till diskar eller ländryggen.

Tester för att undersöka SI-ledens position, hypermobilitet eller hypomobilitet har låg specificitet och sensitivitet och tillför ej något till en evidensbaserad undersökning. För att identifiera om SI-leden är källan till smärtan bör en rad smärtprovocerande tester utföras.

Test	Sensitivitet	Specificitet	LR+	LR-
Gaenslen test	0.50	0.77	2.21	0.65
Patrick’s test (FABER)	0.40	0.99	NA	NA
Thigh thrust test	0.88	0.69	2.80	0.18
Distraction test	0.60	0.81	3.20	0.49
Compression test	0.69	0.69	2.20	0.46
Sacral thrust test	0.63	0.75	2.50	0.50
ASLR	0.58	0.97	NA	NA

Aktivt straight leg raise (ASLR) har föreslagits vara ett validerat test för att undersöka SI-ledens förmåga att tåla belastning, och vid positivt test/smärta kan den innebära en nedsatt muskelstyrka/motorisk kontroll i bål-/bäckenmuskler.

Laslett el al. (2005) har tagit fram ett flödesschema för diagnos av SI-ledrelaterade besvär, enligt nedan.

Behandling

Behandling av SI-ledbesvär bör innefatta flera delar med tanke på besvärens karaktär. Manuell terapi riktad mot bäcken, ländrygg och gluteusområde, såsom mjukdelsmassage, mobilisation och manipulation har föreslagits som behandlingsalternativ. Det bör dock kommas ihåg att dessa ej direkt kan påverka ledens fysiska position eller biomekanik, utan snarare verkar genom en central och/eller perifer neuromodulering.

Vidare kan behandlingen syfta till att identifiera och korrigera orsaken till besvären, och därefter stärka upp och öka tåligheten i SI-leden och omkringliggande strukturer. Detta kan ske genom styrketräning och stabiliserande övningar för med fokus på bål, djup magmuskulatur, gluteusmuskulatur och erector spinae.

Referenser

Brukner, P., Clarsen, B., Cook, J., Cools, A., Crossley, K., Hutchinson, M., … Khan, K. (2017). Brukner & Khan’s Clinical Sports Medicine (5:e uppl.). McGraw-Hill Education.

Laslett M, Aprill CN, McDonald B, Young SB. Diagnosis of Sacroiliac Joint Pain: Validity of individual provocation tests and composites of tests. Man Ther. 2005;10(3):207–18.