Rehabilitering efter skada innefattar flera faser, från den akuta fasen direkt efter skada till fasen för återgång till idrott. En del av rehabiliteringen som det kanske inte alltid läggs tillräckligt fokus på är rehabiliteringen som sker på fältet, exempelvis på själva fotbollsplanen. Rehabilitering på fältet är den period då individen övergår från gym-baserad träning till idrottsspecifik träning i idrottsmiljön. Denna fas är viktig för att förbereda idrottaren på kraven den specifika idrotten ställer, speciellt vid skador som resulterat i lång frånvaro, som främre korsbandsskada.
I en studie av Buckthorpe et al. (1) från 2019 diskuteras just rehabiliteringen på fältet inom fotboll och fyra grundpelare framställs som viktiga i rehabiliteringen av långvariga skador (mer än 28 dagar frånvaro): rörelsekvalitet, fysisk konditionsträning, idrottsspecifika färdigheter och träningsbelastning.
Rörelsekvalitet
Den första pelaren syftar till att återställa rörelsekvaliteten efter skada. Efter främre korsbandsskada kan det exempelvis kvarstå nedsättningar i rörelsekvalitet vid funktionella rörelser som behöver korrigeras innan individen återgår till sin idrott. Detta sker genom att i små steg stegra rörelsekomplexitet och inkludera detta tänk i idrottsspecifika övningar. Träningen kan inledas med generell träning som sedan gradvis ökar i komplexitet när det gäller planerade rörelser för att öka individens förtroende till sin rörelseförmåga. Exempelvis med en progression från enkla löpningar i kurva till riktningsförändringar i hög hastighet. Individen kan träna på reaktiva och ”agility”-övningar där individen behöver reagera på ett yttre stimuli.
Vidare innefattar det också att träna på idrottsspecifika rörelser som är meningsfulla för den aktuella individen och som individen har nytta av i sin idrott, såsom fotbollsliknande övningar med/utan press från motståndare. Exakt hur rörelsekvaliteten tränas beror på vilken skada det gäller samt de begränsningar i rörelsekvalitet som föreligger.
Fysisk konditionsträning
En annan viktig del i rehabiliteringen är att förbereda individen på de fysiska krav idrotten ställer. Exempelvis bör en manlig fotbollsspelare på elitnivå klara av att springa upp till 13 km på en match med en medelintensitet på 80-90% av maxpuls. Vidare bör en fotbollsspelare även vara tränad för upprepade högintensitetsaktioner var 4-6 sekund, där såväl anaeroba som aeroba processer pågår. En fotbollsspelare ska även vara tränad för att klara kraven från de anaeroba processerna och kunna prestera i och vara van med situationer där trötthet föreligger.
Specifik träning för att förbättra aerob och anaerob kapacitet är nödvändigt. För att säkerställa att man når rätt intensitet rekommenderas att mäta t.ex. puls under träning. Vidare kan det också vara av vikt att utföra specifika tester för fysisk förmågor, såsom kardiovaskulära tester (t.ex. löphastighet vid anaerob tröskel, Yo-Yo intermittent recovery test), hastighetstester (t.ex. 30-meter sprint) och test av förmågan att utföra riktningsförändringar (t.ex. 5-0-5 change of direction test och T test)
Idrottsspecifika färdigheter
För att prestera i sin idrott krävs goda tekniska och taktiska färdigheter. Vid skador där individen länge varit frånvarande från sin idrott kan dessa delar ofta påverka prestationsförmågan. Precis som träning generellt behöver också fotbollsspecifika övningar utföras innan återgång till idrott för att uppnå bästa möjliga prestationsförmåga under dessa moment.
Individuella tekniska färdigheter kan delas in i två delar. Teknik syftar till utförandet av ett moment, som en passning eller skott, utan press från andra spelare, och färdigheter syftar till utförandet av tekniska moment i ett fotbollskontext, det vill säga med press från motståndare samt i fotbollsliknande intensitet. Båda dessa delarna behöver tränas innan full återgång till idrott.
Det bör ske en successiv progression från individuell idrottsspecifik träning till deltagande i ordinarie träning med laget.
Träningsbelastning
Träningsbelastningen är också en viktig del i rehabiliteringen, där man bör sträva efter att uppnå och utveckla en kronisk träningsbelastning liknande den innan skadan. Det är av vikt att anpassa träningen för att undvika toppar i belastning (hög akut belastning i förhållande till kronisk belastning). Vidare kan träningsbelastningen mätas på olika sätt, dels med den uppskattade ansträngningen (Session-RPE) och dels med GPS-data som exempelvis total distans, antal sprinter, sprintdistans och accelerationer
Sammanfattning
Rehabiliteringen på fältet är en komplex process som involverar flera delar, såsom att återställa rörelsekvalitet, fysisk konditionsträning, återställa idrottsspecifika färdigheter och att utveckla kronisk träningsbelastning. Att förstå idrotten och de krav den ställer på idrottaren är av stor nytta för att anpassa övningar och träning och uppnå de mål som finns med rehabiliteringen.
Referenser
- Buckthorpe M, Della Villa F, Della Villa S, Roi GS. On-field Rehabilitation Part 1: 4 Pillars of High-Quality On-field Rehabilitation Are Restoring Movement Quality, Physical Conditioning, Restoring Sport-Specific Skills, and Progressively Developing Chronic Training Load. J Orthop Sport Phys Ther [Internet]. 2019;49(8):1–5.