Patellaluxation

Patellaluxation, det vill säga då knäskålen åker ur led, är vanligare bland yngre individer och risken sjunker med ökande ålder. Kvinnor har högre risk än män. Patellaluxation kan ha konsekvenser på lång sikt med instabilitet, upprepade luxationer och patellofemoral artros.

Skademekanism

Patellaluxation uppstår oftast vid rotationsvåld, men kan även uppstå vid exempelvis en tackling i fotboll. Skadan uppstår ofta vid ett slag mot inre delen av knäskålen samtidigt som underbenet roteras utåt och lårmuskeln aktiveras. Patellaluxation sker nästan alltid lateralt, det vill säga mot utsidan av knät. Det sker då samtidigt en bristning av ledkapsel och ledband på insidan av knät. I vissa fall förekommer en fraktur på mediala kanten av patella, alternativt på den laterala kanten på femur.

Symtom och undersökning

Antingen kan man se knäskålen ligga på utsidan av knät, eller så har knäskålen reponerats spontant. Patienten beskriver att knät i samband med vridning eller hopp plötsligt vek sig med kraftig smärta som följd. Ofta beskrivs en känsla av att någonting ”flyttas” i knät. Svullnad uppstår ofta nästan direkt. Smärta förekommer på den mediala kanten av knäskålen. Smärta förekommer även medialt av knät pga. bristning eller uttöjning av mediala ligament.

Röntgenundersökning bör utföras för att se om fraktur förkommer. Titthålsundersökning kan utföras för att bekräfta diagnos eller för att bedöma eventuell broskskada eller andra skador i leden. MR kan ha stor nytta för att noga se vilka strukturer som är skadade.

Behandling

Behandlingen efter en förstagångsluxation är kontroversiell och huruvida operation ska utföras eller inte är oklart. Oftast behandlas dock en förstagångsluxation initialt med kortvarig immobilisering i ortos. Om fragment av ben eller brosk ligger löst i leden krävs i regel operation. Vid återkommande instabilitet sker ofta operation genom stabilisering av mediala patellofemorala ligamentet (MPFL).

Rehabiliteringen efter skada har stort fokus på att motverka reluxation. Rehabiliteringen består av träning av bålstabilitet, balansträning, styrketräning för VMO och stretching av laterala strukturer om de är strama. Vidare är det viktigt att stärka upp hela nedre extremitet och uppnå god knäkontroll.

Prognos

Prognosen varierar stort, ofta uppstår endast en luxation medan det ibland finns en kvarstående instabilitet med upprepade luxationer. Behandlingstiden är ofta mer än 6 månader. Många idrottare kan återgå till aktivitet på hög nivå.

Referenser

Brukner P, Clarsen B, Cook J, Cools A, Crossley K, Hutchinson M, m.fl. Brukner & Khan’s Clinical Sports Medicine. 5:e uppl. McGraw-Hill Education; 2017.

Thommé, R., Swärd, L., & Karlsson, J. (2011). Nya motions- och idrottsskador och deras rehabilitering (1:a uppl.). SISU Idrottsböcker.

 

Publicerad: 2017-06-11
Senast uppdaterad: 2023-10-28