Peroneusseneluxation/-ruptur

Skademekanism

Peroneussenorna (m. peroneus brevis/longus) befinner sig bakom den laterala malleolen och hålls på plats av en ledbandsförstärkning (retinakel). När detta retinakel brister kan peroneussenorna luxera/subluxera och flytta sig från sitt ursprungliga läge och glida framåt över laterala malleolen. Detta sker framför allt vid en kraftig inversion och dorsalflexion i fotleden. Vid ett kraftigt trauma kan senorna rupturera.

Symtom

I det akuta skedet liknar symtomen de vid en akut ledbandsskada, med framför allt smärta och svullnad lateralt om fotleden. Smärtan och svullnaden är dock ofta mer framträdande bakom den laterala malleolen. För patienter där senorna subluxerat kan ibland ett smärtsamt ”popp” höras och kännas lateralt om foten. Vid aktiv dorsalflexion och eversion kan en dynamisk seninstabilitet ses där senan glider framåt och lägger sig över laterala malleolen. Peroneusstyrkan är ofta normal då senan luxerat/subluxerat.

Vid senruptur uppstår en tydligare svullnad och smärta bakom laterala malleolen och denna kan vara kvarstående och långdragen, framför allt för idrottare som haft stukningar och inte återhämtat sig i tillräcklig utsträckning.

Behandling

Den akuta behandlingen vid peroneusluxation består av POLICE. Därefter rekommenderas ofta immobilisering med antingen gips eller ortos i 4-6 veckor, detta för att låta retinaklet läka fullt ut. Under denna tid tillåts oftast full belastning. Efter dessa veckor påbörjas rehabilitering med fokus på proprioception, styrka och rörlighet.

Icke-operativ behandling är dessvärre associerat med hög risk för återfallsskada, framför allt bland idrottare och de med kronisk peroneussubluxation. För dessa individer är ofta operativ behandling nödvändig. Operation kan ske genom rekonstruktion av senskida och genom ledbandsförstärkning. Det förekommer även att man gör en fördjupning av fåran bakom laterala malleolen. Om en ruptur skett längs med senan görs en reparation av senan samtidigt som ledbanden stabiliseras. Efter operation är immobiliseringstiden ungefär sex veckor, följt av rehabilitering.

Prognos

En peroneusluxation kan i vissa fall spontanläka och patienten får i regel tillbaka full funktion efter 2-3 månader. Vid operation krävs längre rehabiliteringstid. Prognosen är i regel god oavsett luxation eller ruptur.

Referenser

Thommé, R., Swärd, L., & Karlsson, J. (2011). Nya motions- och idrottsskador och deras rehabilitering (1:a uppl.). SISU Idrottsböcker.

Brukner, P., Clarsen, B., Cook, J., Cools, A., Crossley, K., Hutchinson, M., … Khan, K. (2017). Brukner & Khan’s Clinical Sports Medicine (5:e uppl.). McGraw-Hill Education.

Doral, M. N., & Karlsson, J. (2015). Sports Injuries: Prevention, Diagnosis, Treatment and Rehabilitation (2:a uppl.). Springer Berlin Heidelberg.