Art. humeri – Axelled

Typ av led: Synovial, enkel led, kulled
Ligament: Lig. glenohumeralia inferius, medius och superius, lig. coracohumerale
Rörelser (vid fritt skulderblad): Flexion (180˚), extension (70˚), abduktion (180˚), adduktion (75˚), inåtrotation (90˚) och utåtrotation (70˚)

Art. humeri, axelleden, är den stora leden i skuldergördeln. Det är en av kroppens rörligaste leder, detta främst på grund av ledens utformning. Det är en kulled som ligger mellan ledhuvudet caput humeri och ledpannan cavitas glenoidalis. Kombinationen av en grund ledpanna och relativt platt ledhuvud gör att den stora rörligheten tillåts. Även den slappa ledkapseln bidrar till detta. Som följd av den stora rörligheten är leden relativt instabil.  Leden stabiliseras av ett flertal ligament och även många muskler hjälper till att stabilisera, bland annat musklerna i rotatorcuffen.

Ledhuvud

Axelledens ledhuvud, caput humeri, har formen som en halv kula och utgör toppen av humerus. Det är riktat proximalt, medialt och dorsalt.

Ledpanna

Axelledens ledpanna, cavitas glenoidalis, har formen som en relativt platt fördjupning. I förhållande till ledhuvudet är ledpannan ganska liten, och förstoras därför av en ledläpp, labrum glenoidale. Ledpannan är riktad snett framåt, utåt och uppåt. Ledpannan har två punkter, tuberculum supraglenoidale och tuberculum infraglenoidale, där m. biceps brachii caput longum och m. triceps brachii fäster.

Ledkapsel

Axelledens ledkapsel, capsula articularis, är som sagt väldigt slapp. Kapseln fäster till labrum glenoidale samt på collum anatomicum på humerus. Kapseln är förstärk av ett antal ligament, bland annat ligg. glenohumeralia. Detta ligament begränsar rörligheten i olika riktningar och stabiliserar effektivt axelleden.

Ligament

Det finns flera ligament som stabiliserar axelleden och skuldran. Förutom ligg. glenohumeralia har vi lig. coracohumerale som löper mellan basen av processus coracoideus och tuberculum majus på humerus. Ligamentet ligger delvis invävd i ledkapseln. Ligamentet aktiveras och spänns upp då humerus roteras utåt. Från denna position förhindrar ligamentet en nedåtglidning av humerus och kan ersätta supraspinatus funktion i detta om supraspinatus skulle vara t.ex. rupturerad. Det finns ytterligare ligament som hör till skuldran. Dessa påverkar dock inte direkt art. humeri, se mer HÄR.

Ovansidan av axelleden skyddas av ett osteofibröst tak som bildas av acromion, processus coracoideus och lig. coracoacromiale. Mellan detta tak och humerus finns muskler och bursor, t.ex. bursa subacromialis och bursa subdeltoidea. Framtill av axelleden har vi bursa subscapularis och baktill bursa infraspinatus.

Det som är lite speciellt med axelleden är att senan från m. biceps brachii caput longum löper intraartikulärt, alltså inuti leden, från sitt ursprung på tuberculum supraglenoidale. Senan löper sedan ut i fåran sulcus intertubercularis mellan tuberculum majus och minus.

Rörelserna i leden som är angivna ovan gäller bara då skulderbladet fritt får hänga med. Rörelserna i själva axelleden är mindre. Detta enligt den glenohumerala rytmen, vilken säger att rörelseförhållandet mellan rörelserna i axelleden och rörelserna av skulderbladet är ungefär 2:1.