Diafragma, mellangärdet, är en kupolformad och platt muskel som skiljer brösthålan från bukhålan. Det är en andningsmuskel, tillsammans med bland annat m. intercostales interni och m. intercostales externi.
Muskelns ursprung kan delas in i tre delar:
- Pars sternalis är den minsta delen och består av flera muskelflikar som utgår från insidan av processus xiphoideus och löper dorsalt till den centrala senplattan (centrum tendineum).
- Pars costalis är den största delen och urspringer med breda muskelflikar från insidan av de sex nedre revbensbrosken och revbenen. Muskeln löper sedan uppåt till fästet på centrum tendineum.
- Pars lumbalis har sitt ursprung på framsidan av ländkotornas kroppar och från två senbågar (lig. arcuatum mediale och laterale), för att sedan fästa in till centrum tendineum.
Flera olika strukturer mellan bröstkorgen och buken löper genom specifika öppningar i diafragma.
Diafragma är en primär andningsmuskel. När muskeln kontraheras plattas muskeln till och dras nedåt, vilket ökar volymen i lungorna och minskar trycket, och som följd sugs luft in i lungorna. När muskeln slappnar av höjs muskeln, volymen i lungorna minskar och trycket ökar, vilket leder till att luften pressas ut från lungorna.
Muskelns innervation sker genom nervus phrenicus (C3–C5), och blodförsörjningen kommer från arteria phrenica inferior och superior, arteria musculophrenica, arteria pericardiacophrenica, och arteriae intercostales.
Ursprung | Pars sternalis: processus xiphoideus Pars costalis: insidan av cartilago costalis och costae 7-12 Pars lumbalis: corpus vertebrae L1-L3, lig. arcuatum mediale och laterale |
Fäste | Centrum tendineum |
Funktion | Primär andningsmuskel |
Innervation | Nervus phrenicus (C3-C5) |
Blodförsörjning | Arteria phrenica inferior och superior, arteria musculophrenica, arteria pericardiacophrenica, arteriae intercostales. |
Senast uppdaterad: 2024-10-27